Det finns dagar då jag vaknar upp och tänker, vilken underbar dag, det här kommer att vara en bra dag. Trots att det regnar så vet jag att solen kommer att skina på mig, även fast ingen kan se det, så kan jag själv känna det. En sådan dag när man vaknar på rätt sida och allt bara flyter på. Jag har inte haft en sådan på hundra år känns det som. Varje dag vaknar jag av att jag har en dålig magkänsla, ska den här dagen vara precis som alla andra dagar frågar jag mig själv fundersamt. Det visar sig alltid att den ena dagen är lik den andra på ett eller annat sätt, det spelar ingen roll hur bra jag mår på morgonen för när jag kommer till skolan eller när jag kommer hem igen så är allt tillbaka till den vanliga nivån, den dåliga nivån, under noll.

Folk verkar inte lita på mig eller tycka om mig tillräckligt för att prata med mig om saker. Jag antar att jag inte står personer så nära som jag trodde, även fast jag skulle göra allt för att ta platsen som den där "bästisen" har jag ens någon sådan? Saknar barndomen, då var allt lätt, då var ingenting plågsamt, allt var så simpelt och jag levde i min fantasi där världen var den bästa platsen. Jag tror att jag tappat hoppet om att det där stämmer.

Varje dag när jag vaknar hoppas jag att mamma sover en extra stund så att jag slipper prata med henne. Det kan förstöra hela min dag. Sen när jag väl är ute kan jag få upp humöret med musiken, MJ har betytt mycket för mig den senaste tiden. Skolan kan vara både upp och ner, dåligt resultat, dålig dag i princip. Sedan ska man hem igen, där väntar en morsa som inte fattar ett skit, ett hem där allt är mitt fel oavsett och där allt jag gör är fel... Om jag säger att jag är hungrig så är det fel, om jag inte hjälper till så fort hon lyfter en lilltå så är det fel, om jag hjälper till då är det också fel helt plötsligt. När i helvete gör jag då rätt? Jag antar att det inte finns någonting sådant i hennes värld. Det är inte heller bättre att hon går hos nån cp kurator som snackar skit om mig, hon känner inte ens mig och säger saker som att jag borde laga mat. Ärligt nu hur låter det här för er: Jag har studerat en hel dag i skolan, haft många lektioner och en riktigt äcklig lunch på det. Jag är hur hungrig som helst när jag kommer hem efter fyra och hoppas på att det finns mat hemma. Mamma däremot som inte alls gjort ett skit under en heeel dag, bara suttit hemma och degat och typ handlat säger att jag borde göra maten själv... Nej jag går hellre till pappa då. Det är därför jag är hos pappa varje dag, jag står inte ut att vara hemma. Samtidigt får jag skuldkänslor eftersom att allt e mitt fel, det är mitt fel att hon är sjuk...........

rosen @>--

Jag läste imrorse artikeln om vad tjejer blir beroende av. Killar blir oftast beroende av Tv-spel eller datorspel, medan en ny undersökning visar att det är chattsidor som tjejerna blir beroende av. Facebook är ett mycket bra exempel där man kan spela spel som farmville och restaurant city. Tjejerna sitter hellre hemma och skördar på Framville än att plugga eller gå till skolan, sidor som bilddagboken och facebook håller dem uppe på nätterna och så loggar de in tidigt på morgonen. Detta beroende är inte alls bra, betygen blir lidande och man får osunda vanor.

Vad ska man säga, jag känner ju igen mig lite här och var. Visst sitter jag inne på facebook om nätterna (inte efter ett dock), men jag loggar även in på morgonen för att kolla hur det går för mina plantor i Farmville. Jag har märkt själv att jag blivit lite beroende av att titta till spelsidan ganska ofta, men jag skulle aldrig skolka för att sitta hemma och titta på när plantorna växer, det känns lite väl överdrivet. Men det är väl så det kan gå ibland.

Men tjejer skärpning! ;)

puss, rosen @>--

Nu har jag kommit hem (för ganska länge sedan faktiskt), men iaf jag har gjort fyra utav fem saker som står på min "to-do-list". Det känns bra iaf, men som vanligt får jag ingen mat hemma så jag måste gå till pappa och äta. Sen tänkte jag plugga vidare på den löjliga uppgiften i historia b. Som tur är så flyttade hon fram den tills på torsdag så jag behöver inte jobba ihjäl mig idag. På tal om jobb så ska jag börja söka nu med Jenny! Det ska bli intressant att se om jag lyckas hitta någonting som passar. Telefonförsäljning here I come? :/

Nu ska jag äta!

puss, rosen @>--

Jag läste nyss en artikel om hur Patrick Swayze kämpade länge med sin cancer. När han fick beskedet så gav de honom månader att leva, han levde i över ett och ett halvt år, det är helt otroligt. Under hans sista tid så skrev han även en självbiografi. Är han inte helt otrolig? Helt FANTASTISK? Denna bok kommer att släppas inom kort och jag kan tänka mig att den är väldigt berörande. Det är så orättvist hur vissa har allt och andra inget, varför ska en del som inte gjort någonting ont bara dö, medan en mördare kan gå fri på gatorna?

Patrick åstadkom iaf mycket under sin livstid, vi kommer nog aldrig att glömma "Nobody puts baby in a corner"...

Så allt jag har att säga nu är:

R.I.P Patrick Swayze

puss, rosen @>--

Nu är det upp och hoppa igen, ingen vila för rosen. Jag vaknade för ungefär en halvtimme sedan, det funkade inte riktigt att gå upp kl 8 som jag skrev igår. Här är dagens checklista iaf:

• Äta frukost [x]
• Plugga [  ]
• Träna (jogga) [  ]
• Åka till skolan, ha svenska b och engelska c [  ]
• Plugga [  ]

Jag måste göra klart två STORA uppgifter idag, så det kommer bli jobbigt. Hoppas det löser sig på något sätt. Nu måste jag fortsätta plugga så att jag inte sitter uppe till kl 3 i natt.

puss, rosen @>--