Mitt i natten vaknar jag av att telefonen låter. Det är inte alarmet som säger åt mig att vakna, telefonen ringer och jag har ingen aning om vem det är. Jag tittar på skärmen och tror att jag drömmer.

Sömnen ligger tung över mitt huvud, mitt huvud vill somna om, men mitt hjärta vill stanna kvar vid medvetandet, allt är som en dröm, nyp mig någon?

Jag hör en röst, en röst lika ljuv som en sommarbris, lika skön för öronen som rosens kronblad mot huden. Jag kan varken se upp eller ner, ljuset eller mörkret, allt är bara en stor röra, en oreda i natten.

Jag tror fortfarnde att jag drömmer och när jag väl hör det jag väntat på för alltid så vet jag att jag drömmer. Fan...