Så nu är sommaren över, för den 17e gången i mitt liv. Ingenting gick som planerat, men jag antar att "everything happens for a reason" som man säger. I sommar har jag: gjort slut med min kille, varit ensam, varit med kompiar, tagit det lugnt och inte så mycket mer.

Jag antar att det är vissa saker som man aldrig kommer över och så är det de sakerna man kanske kommer över men det kommer alltid att finnas ett ärr efter såren som läkte till slut. Jag vet inte var jag står just nu, allt är så komplicerat och det känns som om mitt förflutna förljer efter mig. Jag har en dröm där allt blir precis som jag hade tänkt det, men samtidigt är jag så rädd för att bli sårad igen. Jag vet inte om jag någonsing kommer att öppna mitt hjärta för någon igen för den här gången blev jag verkligen sårad. Den här gången har jag låst in mitt hjärta och jag slängde nyckeln, den som hittar den kanske kan öppna det igen, men jag är tveksam, vid den tidpunkten kommer jag nog inte har något hjärta kvar... Fan va deprimerad jag låter, men ibland tror jag att det är okej att vara det, ibland borde man få vara ledsen utan att någon ska försöka muntra upp en och få en att tänka på något annat, för det kommer ändå tillbaka till slut. Jag vet inte varför jag bryr mig så mycket, allt jag vet är att jag inte kommer att vara redo att älska någon gång under den här livstiden... Men jag hoppas att det finns en speciell person som jag ändra på det, någon dag...

Hahaha, skolan har börjat igen och jag orkar inte plugga! Men nu är det slut på allt latande hehe ;D

xoxo who am I?