Idag var det en tjej som höll ett tal om relationen till sig själv. Hon pratade om att det är viktigt att älska sig själv för att älska andra, jag tror att de flesta har hört det uttrycket. Det handlar om att tycka om sig själv och för att man ska kunna göra det så gäller det naturligtvis också att man är en bra person enligt sig själv. Man ska kunna vara sig själv hela tiden, även om man kanske inte vill det så ska man kunna vara sig själv i alla lägen. Är man inte det så är man nog väldigt förvirrad...

Sedan visade hon en bild som såg sig själv i spegeln, tjejen som tittade hade ätstörning och var hur smal som helst, tjejen som stod i spegeln och tittade tillbaka på henne var normalstorlek enligt mig, men tjejen som tittade tyckte att hon var fet. Det är en allvarlig störning i psyket och man hittar på att man har problem med vikten, fast man inte har det, hon var snarare underviktig. Varför plåga sin kropp, jo det är för att vi har sådana hemska ideal som säger att vi ska ha ett midjemått på 20 cm i princip. Det är inte friskt, det vet vi alla...

Idag var första dagen på länge som jag såg på mig själv och tänkte, fan det kanske inte är något fel på min kropp ändå. Visst har man vissa delar som man är missnöjd med, men i det stora hela så upptäckte jag att jag var ganska nöjd. Jag påverkas också av alla ideal som finns i vårt samhälle och det är hemskt. Ibland känner jag mig jättestor om jag jämför med andra som jag tycker har fin kropp. Ibland har jag svårt att se mig själv i spegeln så jag undviker det helst, men det är precis så som det inte ska vara. Vi är rädda för lite fett på magen eller om låren, rumpan ska vara perfekt, brösten ska vara stora och man ska ha djup urringning, vaderna ska vara vackra och det ska inte finnas några celluliter på kroppen och allt det här innebär att vi får leva på: Sallad. För mig låter det här inte rimligt, man ska få unna sig av det goda och leva, för vi lever bara en gång och när vi blir gamla så har vi ändå en "ful" kropp som man säger. Kroppen förstörs till slut ändå, så vi måste få njuta. Men å andra sidan tänker inte alla så.

Jag ser det som en viktig sak att vara stolt över sig själv och sin kropp och ibland bara få tänka att allt är bra. Jag hatar verkligen när vänner eller kompisar säger "ååh jag är så tjock/fet!" det är verkligen en pina. För alla mina kompisar är vackra på olika sätt, vissa har vackra ögon, snygga höfter, fina ben, snyggt hår, platt mage allt det där som man vill ha nu för tiden. Det är dags att vi förstår att det är sjukt att ha ett midjemått på 20 och det är sjukt att benen sticker ut under skinnet överallt, det är sjukt att inte ha något fett i kroppen alls. Det bästa med det här är när en modell, kommer inte riktigt ihåg vad hon hette, visade upp sig precis som hon vad. Hon har storlek 36 eller liknande och alla sa till henne att hon var för fet, kan ni förstå det?! Det är hemskt... Som tur var vågade hon gå ut i media, hon visade sitt riktiga, friska jag och det är något hon bör vara stolt över. Sedan fick man också se en bild som var retoucherad... Det såg sjukt ut...

Det är inte måttet som räknas, snarare måttet när det gäller personlighet. Alla behöver nog jobba på sin självsäkerhet, vi är oftast den enda personen vi har hela livet igenom, vi måste leva med vår kropp, så ta hand om den, förstör den inte!

Beauty comes from the inside!

Puss, rosen <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var någon (s) som undrade vad man får göra under samhälle C kursen och ärligt talat, den var riktigt svår. Vi fick läsa om makt och klimat och olika partier. Makt var det allra svåraste för begreppen som användes har jag aldrig hört talas om (i p...

  Nu är det ombygge som gäller hehe, inte bokstavligen talat dock! Kolla in min nya blogg som du finner: HÄR.   Det är där jag kommer hålla till numera så vi får se hur det blir ^^ ...

  Ja då sitter man här i den här skit skolan igen och skriver på bloggen. Det är ju meningen att jag ska jobba förstås, men vem orkar egentligen det halv nio på morgonen? Plus att jag glömde att skicka arbetet till skolan, så det är ju ett problem....

  Vaknade tidigit i morse och då var mamma redan vaken och det var ganska underligt eftersom att det inte hänt att hon lämnat lägenheten före mig på morgonen på typ år och dar? Så det var lite annorlunda. Sen skyndade jag iväg till skolan för att s...

  För det första: Åter igen ledsen för att jag inte kunde komma på din fest, det lät som om ni hade roligt! Hoppas du blev glad för presenten också!   För det andra: Det där inlägget skrev jag för hundra år sen känns det som och ja, du har beta...