Nu sitter jag här och drömmer igen. Jag borde plugga, men jag har tröttnat, efter att ha skrivit ett halvt A4 på datorn. Det känns otroligt jobbigt. Jag sa att jag skulle blogga igen efter att ha skrivit halva uppgiften men jag har bara skrivit 1/6 del ... Det bästa är väl att jag kommit igång iaf! Idag åkte jag faktiskt till biblioteket i Jakan och lånade en bok som jag ska ha som källa i min uppsats, hoppas det går bra.

Jag glömde att berätta igår att jag gick i spökhuset. Jag gick inte ensam dock, gick med Germaine och en fyra årig tjej! Hur sjukt är inte det? Beatriz som hon heter var inte det minsta rädd, det var det som var det galna. Jag gick runt där och typ skrek hur mycket som helst medans hon gick runt där lugnare än någonsin. Sen så hamnade jag bakom ett gäng och Bea och Germaine ba lämnade mig! Fatta hur rädd jag blev hehehe... Men det var riktigt roligt igår, jag önskar att det varade längre, för jag hade det underbart.

Och jag måste bara berätta, jag hade sjukaste, äckligaste, hemskaste drömmen någonsin. Den var så verklig och så lång så jag trodde att det var på riktigt, jag har aldrig varit så ledsen och så rädd och så deprimerad någonsin. Så när jag vaknade hade jag den hemskaste känslan som om allt hade hänt och så.. Ja ni vet väl hur det är. Anyways...

nu måste jag plugga vidare!

puss, rosen @>--

Idag när vi satt i bilen på väg hem från Kista så lyssnade vi på härlig musik och sjöng och pratade massor! Det var underbart så jag sa: "vi borde fan göra en roadtrip" och då sa Sofia att vi ska ju till Värmland (tror jag) till våren och då har förmodligen de flesta körkort redan! (Det va Cissi baby som skjutsade hem mig, Jill och Sofia, tack honey <3). I alla fall, tänk er oss på vägarna, FAN va härligt!!!

Jag längtar redan superduper mycket! Det kommer bli aslyckat!

puss, rosen @>--

Nu när höstkylan börjar krypa fram så känner jag verkligen att det kommer bli jobbigt. Jag saknar de där dagarna när jag bara låg ute hela dagarna i solen och schtekte!! Det var hur skönt som helst, man kunde gå runt i en kort, kort klänning liksom och inte mer än så! Den här sommaren var riktigt skön och jag längtar redan tills nästa (fast jag längtar inte tills jag är arbetslös). Ibland är det otur att man inte lever i ett land där det är sommar året runt, men, men det är väl skönt att ha olika årstider också, annars uppskattar man ju inte sommaren lika mycket! Det ska bli roligt att ha lite snöbollskrig också hehehe...

Klockan är nu halv elva och jag saknar att ha någon vid min sida... Ibland känner man sig väl ensam antar jag, jag är inte van att vara ensam. Hatar att vara ensam, men det är ingenting man kan göra åt... Suck. Everybody seem so happy, everybody are moving on with their lives, taking the next step, they all seem so happy. I just feel so STUCK here, like I can't move forward. Everyone seem so happy without me in their lives... This sucks...

puss, rosen @>--

Japp, då har man kollat på Idol och spelat the Sims som vanligt. Fan va skönt att inte göra några läxor, men det kommer ju snart igen, måste hem och plugga nu (sitter hos pappa och degar). Jag har börjat fundera på vad jag ska göra efter gymnasiet, det är ändå en stor grej, att bestämma vad man ska göra sen, det är liksom den utbildningen som jag väljer härnäst som ska vara grejen jag ska hålla på med i framtiden liksom. Jag fattar inte hur jag ska kunna välja en sådan stor sak, tänk om jag väljer någonting som i framtiden visar sig vara helt fel grej för mig. Visst kan man ändra sig och så, men jag orkar ju liksom inte plugga för alltid. Det är svårt också eftersom att det ska va någonting man verkligen tycker om, för oftast så jobbar man inom ett visst område resten av sitt liv. Jag tycker personligen om att "jobba" med barn och dessutom så är jag intresserad av miljö i dess olika former. Vad ska man göra utav det liksom? Helt knas...

Om det är någon där ute som kan säga vad jag ska göra så skulle jag uppskatta det, för själv har jag ingen aning.

Nu ska jag hem

puss, rosen @>--

Jag har aldrig varit den som kunnat "klamra mig fast vid saker". Hur man än kämpar för att behålla någon så blir det bara fel, för hur mycket man än älskar än person så sticker de alltid "People always leave", som jag brukar säga. Killar kan man inte ha kvar länge, kompisar sviker en och går bakom ryggen (typ snackar skit även fast de låtsas vara ens vän osv.) till slut så försvinner alla i alla fall.

Igår bråkade jag med mamma, jag hade ont i ryggen och ville ligga ner ett tag och hon ville att jag skulle hjälpa henne med soporna, så jag säger nej. Då blir hon sur och jag säger att hon inte alltid heller orkar hjälpa mig när jag vill ha hennes hjälp, men då får man ju bara ta och acceptera det, så är det bara. Sedan mumlar hon surt och går och slänger skräpet själv! När hon sen kommer upp så säger hon ingenting för ens hon blir dålig i magen och då säger hon att det är mitt fel. Då fick jag gå och handla istället och det var bara tunga saker (juice, fil, mjölk, allt tungt man kan tänka sig, till och med tvättmedel?!). Hur kul är det att höra att man gör sin egen morsa sjuk?

Senare underkvällen så var det enda hon sa till med "godnatt", det var ju inte mycket... Imorse pratade vi inte alls och idag kanske vi har sagt två meningar som max, och juste jag sa "tack för maten" också, för mamma bestämde sig för att laga mat för första gången den här veckan (de andra dagarna har jag ätit hos pappa). Nu är det bara jobbigt att vara hemma, hon ber inte ens om ursäkt, hur uppskattad känner man sig så liksom? Jag längtar tills jag flyttar hemifrån, då kan hon inte skylla på mig längre, då kan hon inte använda mig som slav och bäst av allt, jag behöver inte ha skuldkänslor, för jag kan inte göra något då, kan inte såra...

Anyways! Jag ska lägga upp en bild på klänningen jag vill ha sen så får ni säga vad ni tycker.. tjingeling, rosen.